Du och jag kan bli hur jävla trötta som helst på den frågan, men den försvinner inte för det. Och jag har inget som helst svar. Och vi kan in i döden komma med kommentaren att man inte behöver placera in människor i fack, men faktum kvarstår: vi är människor, och människor BEHÖVER dela in varandra i fack.
Och jag vet att jag sagt att blatte inte längre är negativt laddat och det står jag fast vid. Men givetvis är det fortfarande laddat, men det är inte längre ett stort likamed-tecken mellan blatte och skällsord. Men visst är det laddat. Jag vet inte hur många gånger jag inte kunnat komma på svenska ord eller ordspråk, eller inte känt till vissa svenska kändisar eller vad blommorna och svamparna i svenska naturen heter - då har jag helt enkelt förkunnat att jag är ju blatte så jag behöver inte kunna det. Det är menat som ett skämt, och de flesta förstår det - men ibland har jag lyckats haspla ur mig det bland folk som inte tillhör mina närmaste bekanta. Och då har det blivit tyst kring bordet. Jag tycker det är märkligt. Med Gringo blev Blatte så avdramatiserat. Sedan kommer jag på att det nog är så att det blivit avdramatiserat bland oss blattar. Jag glömmer visa hänsyn för helsvenskar som kanske inte riktigt vet hur de ska ställa sig till det ordet, klumpigt sagt vid en enkel fika.
Men whatever. Jag gillar ordet, låter som en tillstats till en kaffedrink. Det skönaste med ordet blatte sedan det blev avdramatiserat var att jag fick ett ord som kunde beskriva mig. För jag är inte invandrare, jag är född här, med en utländsk pappa och en svensk mamma. Och ja, ibland känner jag att jag vill höra till en kategori, och blatte smakar som godis på tungan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar