Jag tänker inte säga att jag vet precis hur det ligger till, eller att det är likadant överallt för alla... Men när jag var tonåring var blatte ett skällsord. Nassarna sprang runt med svenska flaggan som om den på något sätt skulle kunna exkludera oss från att höra hemma här. Jag var livrädd för dem, och varför skulle jag inte vara det?! Det kändes som om det varje dag pumpades ut nyheter om nassarnas framfart. Det positiva var att de, för det mesta, färdades i grupp. Och de hördes på långa vägar. Ingen idé att upprepa vad de vrålade, det känns överflödigt. Men blatte var inget bra ord.
Jag är glad att det förändrats. Min yngre syster och hennes vänner (yngre tonåren) kan inte känna igen sig i det fula i att bli kallad blatte. Det är bara ett ord som beskriver dem, det är inte negativt laddat. Nassarna är borta, åtminstonde det yttre av dem som gjorde att vi så lätt kunde känna igen dem (men det kräver ett eget inlägg).
Dt har alltid förts ivriga debatter om vem som är blatte och inte. Men numera vill så många som möjligt falla in under blatte-kategorin. Min syster och en vän till henne kom förbi härom veckan och frågade mig ; "A säger att hon är blatte för att hennes mamma är dansk, men det är hon väl inte?" Det krävdes största kraftansträngning av mig för att kräva ett hysteriskt skratt, men jag lyckades svara att nej, nej det är hon nog inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar