Chaves gav Obama en bok i present:
Latinamerikas öppna ådror ( Open Veins of Latin America eller Venas Abiertas de America Latina för dem som vill läsa ) av Eduardo Galeano.
- Smakar som godis på tungan
Chaves gav Obama en bok i present:
Latinamerikas öppna ådror ( Open Veins of Latin America eller Venas Abiertas de America Latina för dem som vill läsa ) av Eduardo Galeano.
Nu börjar jag bli trött.
Kvinnor blir mycket oftare diskriminerade än män. Fakta
Invandrare och blattar blir oftare diskriminerade än (hel)svenskar. Fakta.
Anledningen till att jag återupptagit denna blogg är för att jag är trött på att inte säga min mening. För att jag är trött på att blattar så ofta utmålas som sämre än svenskar. Kom inte med några idiotinlägg om att det inte är sant. Läs på, bli medvetna, se er omkring.
Jag skriver inte för att jag tror att jag kan ändra något. Jag skriver inte för att ändra någons syn på blattar. Jag skriver för att jag är trött på krav på anpassning. Jag skriver för att jag är trött på att INTE säga något. Jag är så trött på att läsa att vi beter oss illa för att vi är blttar. Så satans trött.
Men alla har rätt till sin åsikt eller hur? Alla får klaga och alla får vara arga och otydliga ibland. Så kommentarer blir inte censurerade här om de inte är vidriga. Diskussioner är bra. Ibland blir jag bara så trött på att förklara mig.
Ja, vi ska vara så otroligt tacksamma att vi får vara i det här landet. Att vi får andas in den svenska luften och att vi får ta del av allemansrätten.
Det var många, många år sedan jag tröttnade på att försöka hävda min rätt till ett land som jag fötts in i. Som min mor fötts in i, och hennes föräldrar innan henne osv. Det var många år sedan. Jag tänker inte vara tacksam för en enda sekund. Och missförstå mig inte, jag är inte arg. Jag är bara inte tacksam. Min far valde att komma till detta land. Vi hade inte blivit utsatta för krig eller förföljelse om han inte valt det. Så varför ska jag vara tacksam? Och de som, tyvärr, skulle bli hotade av krig och förföljelse om de inte lyckats ta sig hit. Vad ska de vara tacksamma för? Sverige råkade bli det land de kom till, men de behöver väl inte vara tacksamma för det?
Detta är egentligen en diskussion som jag är in i döden trött på. Men jag är ännu mer in i döden trött på små fjortisar som bloggar om att invandrare och blattar ska vara tacksamma för att de "får" vara här. Att vi ska vara tacksamma mot svenskarna (i ärlighetens namn - om vi inte är på det klara med vilka som är blattar så är vi inte heller på det klara med vilka som är svenskar) för att vi "får" vara här - för svenskarna "äger" ju Sverige. Så in i döden trött.
Ingen svensk har hjälpt mig dit jag är idag - så varför ska jag vara tacksam?
Ingen svensk tittar på mig som om jag också äger Sverige - så varför ska jag vara tacksam?
Jag blir behandlad som en andra klassens medborgare för att min far är född i ett annat land - så varför ska jag vara tacksam?
Jag blir behandlad som om jag inte hör hemma här på grund av hur jag ser ut - så varför ska jag vara tacksam?
Ingen av oss behöver någonsin vara tacksamma, ingen av oss måste någonsin kämpa för att passa in i det svenska samhället på det sätt som skulle göra Svensson nöjd och bekväm. Hör ni det?
Vi är alla människor - och det vackra med oss är att vi är olika.
Och ska vi tala om tacksamhet - läs lite historia och kolla vilka som byggt upp landet som vi ska vara så tacksamma för.
Du och jag kan bli hur jävla trötta som helst på den frågan, men den försvinner inte för det. Och jag har inget som helst svar. Och vi kan in i döden komma med kommentaren att man inte behöver placera in människor i fack, men faktum kvarstår: vi är människor, och människor BEHÖVER dela in varandra i fack.
Och jag vet att jag sagt att blatte inte längre är negativt laddat och det står jag fast vid. Men givetvis är det fortfarande laddat, men det är inte längre ett stort likamed-tecken mellan blatte och skällsord. Men visst är det laddat. Jag vet inte hur många gånger jag inte kunnat komma på svenska ord eller ordspråk, eller inte känt till vissa svenska kändisar eller vad blommorna och svamparna i svenska naturen heter - då har jag helt enkelt förkunnat att jag är ju blatte så jag behöver inte kunna det. Det är menat som ett skämt, och de flesta förstår det - men ibland har jag lyckats haspla ur mig det bland folk som inte tillhör mina närmaste bekanta. Och då har det blivit tyst kring bordet. Jag tycker det är märkligt. Med Gringo blev Blatte så avdramatiserat. Sedan kommer jag på att det nog är så att det blivit avdramatiserat bland oss blattar. Jag glömmer visa hänsyn för helsvenskar som kanske inte riktigt vet hur de ska ställa sig till det ordet, klumpigt sagt vid en enkel fika.
Men whatever. Jag gillar ordet, låter som en tillstats till en kaffedrink. Det skönaste med ordet blatte sedan det blev avdramatiserat var att jag fick ett ord som kunde beskriva mig. För jag är inte invandrare, jag är född här, med en utländsk pappa och en svensk mamma. Och ja, ibland känner jag att jag vill höra till en kategori, och blatte smakar som godis på tungan...
Jag tänker inte säga att jag vet precis hur det ligger till, eller att det är likadant överallt för alla... Men när jag var tonåring var blatte ett skällsord. Nassarna sprang runt med svenska flaggan som om den på något sätt skulle kunna exkludera oss från att höra hemma här. Jag var livrädd för dem, och varför skulle jag inte vara det?! Det kändes som om det varje dag pumpades ut nyheter om nassarnas framfart. Det positiva var att de, för det mesta, färdades i grupp. Och de hördes på långa vägar. Ingen idé att upprepa vad de vrålade, det känns överflödigt. Men blatte var inget bra ord.
Jag är glad att det förändrats. Min yngre syster och hennes vänner (yngre tonåren) kan inte känna igen sig i det fula i att bli kallad blatte. Det är bara ett ord som beskriver dem, det är inte negativt laddat. Nassarna är borta, åtminstonde det yttre av dem som gjorde att vi så lätt kunde känna igen dem (men det kräver ett eget inlägg).
Dt har alltid förts ivriga debatter om vem som är blatte och inte. Men numera vill så många som möjligt falla in under blatte-kategorin. Min syster och en vän till henne kom förbi härom veckan och frågade mig ; "A säger att hon är blatte för att hennes mamma är dansk, men det är hon väl inte?" Det krävdes största kraftansträngning av mig för att kräva ett hysteriskt skratt, men jag lyckades svara att nej, nej det är hon nog inte.